Från 70-talets analoga period till den digitala tekniken. 
Det började med framkallning av svart-vita bilder i gymnasiets mörkrum. Det var ett tidskrävande, men spännande arbete att se bilderna långsamt framträda i halvmörkret. Runt år 2005 övergick jag till den digitala världen, vilket blev en nytändning för mig. Inget slabb och kladd med fotovätskor. En flexibilitet utan jämförelse med möjlighet att omgående se resultatet. Men bäst av allt, jag kan ta hur många exponeringar jag vill utan att behöva tänka på filmkostnaden.
I början av min digitala period knäppte jag bilder utan större tanke på slutresultatet. Det blev naturligtvis lite hipp som happ. Numera försöker jag fundera hur jag ska ”göra” bilden. Naturfotografering lämpar sig utmärk för ändamålet, då tidspressen saknas. Lite marigare är det med djur-, barn- och sportfoto. Då får man ställa in kameran i förväg och vara fotoberedd.
Verkligheten och kamerabilden är två skilda saker. Bilden redigeras redan vid fotoögonblicket genom mitt val av slutartid, bländare, brännvidd, under- eller överexponering, bildvinkel m.m. Begreppet ”en bild ljuger aldrig” stämmer knappast. Med dagens bildbehandlingsprogram kan verkligheten manipuleras i det oändliga. När jag lärt känna möjligheterna, så kan jag inte undgå att reflektera över alla dessa fantastiska väderbilder, som dagligen visas i samband med väderleksrapporterna. Överensstämmer de med vekligheten?
Fotograferandet ska vara lustfyllt och det tycker jag att det är! Dessutom ger det en anledning att ge sig ut i naturen, på stan o.s.v. Jag har alltid fotat frekvent under resor, både i Sverige och utomlands. När jag tittar på bilderna i efterhand, så noterar jag att de intressantaste bilderna är de som visar hur miljöer förändrats, samt människor i olika vardagssammanhang. När turistbussen gör ett fotostopp på en utsiktsplats, då tar alla fram kameran (numera även telefonen) och tar slentrianmässiga bilder. Nej, stoppa undan kameran och njut av utsikten och köp ett vykort i stället!

Slutligen. Som med allt annat i livet ”övning ger färdighet”. Fotografera mycket, helst dagligen. Du blir aldrig fullärd!
Olle Johansson UFK

HÖSTVÄDER=FOTOVÄDER
Vi har ju våra fyra årstider också med övergångar däremellan som vi upplever på olika sätt med eller utan kamera. Skulle tro att våren/sommaren är de perioder då kameran av flera anledningar troligtvis mest kommer till användning. Vi hänförs av solen, värmen, blommorna och annan växtlighet. Förvärvsarbetande har sin fritid som bättre kanske kan utnyttjas under de ljusa årstiderna. Jag som överårig disponerar ju all tid.
Hösten är kanske den årstid som outtalat känns lite trist och tråkig. Mörkret kommer, kylan kommer, fågelsången tystnar och dessutom verkar det som att det också regnar mera eller också kan det börja komma lite snö. Det enda positiva är att insekterna nästan försvunnit. Men saker och ting tillkommer också för fotoögat. Vissa löv och växter börjar skifta i alla möjliga färger. Vattendimmor uppstår lätt, särskilt på morgonen, när de varma solstrålarna värmer upp den kylda vattenytan.  Tunna hinnor av is kan skvalpa i takt med vågornas rörelser. Nattens kyla har bildat iskristaller runt skrumpna enstaka blomrester och andra ting. I strömmande vatten bildas små istappar som byggs på eller avtar alltefter vädrets förändring. Allt detta ger fantastiska fotomöjligheter.
Här gäller det att ta sig utanför huset. Det kanske kan kännas lite gruvsamt när man tittar ut genom fönstret för att kolla vädret och ser att det inte är foto vänligt enligt sin egna förutfattade mening. Lägger jag sedan till att mina foto vandringar till övervägande del rör sig i närområdet, där jag känner till nästan varje sten, stubbe och annan terrängformation, känns det som ännu mera ointressant att ge sig ut med kameran. Min erfarenhet är dock att kommer jag ut finns det alltid något att upptäcka. Naturen i samklang med vädret är alltid unikt vilket gör att samma naturmiljöer upplevs nya och spännande för varje tillfälle.
Det vimlar således av fotomotiv ute i naturlandskapet oavsett väderförhållanden. Problemet är bara att ta sig ut och upptäcka dessa möjligheter och därefter fånga in dem till en bild i kamerans minneskort. Det sista är som bekant en annan historia.
Bert Grahn